skunkdagbok

jag har inte skrivit på länge men vad jag tror är en kombination mellan söndagskänsla, nyligt läsande av gamla skunkdagboksinlägg och vad vet jag vad det kan vara mer, får mig att skriva nu.
Jag lyssnar återigen på relativt (för mig) ny musik, kanske ett mönster, jag vet inte.
Det mesta är åt skogen, allt är konstant och ingenting stabilt. Varje gång jag bevittnar romantik blir jag ledsen samtidigt som jag förtvivlat försöker göra upp med mina amerikanskt influerade uppfattningar om Kärleken. Det är svårt, en ojämn kamp, när jag hela tiden matar mig med just det som planterat det onda lilla fröet i mig. Amerikansk tv har förstört mig.
Eller så är allt som säger sant eller så är det som det alltid är, ett mellanting.
Min telefon är tyst som graven men det är ok, vilket gör mig ännu mer uppgiven.
Jag ska på fest senare ikväll och jag ser fram emot det. Jag är full av fantasier och jag gillar att mitt liv är sådant att jag både kan fantisera fritt och i princip leva ut dom. Jag är så jävligt nära, full svindel, jag är så nära.
Jag tuppar snart kanske, och jag har ingen aning om vad som skulle hända om jag inte gjorde det. Vad är altiernativet? Det som är nu är inget, det är den fina gräsbevuxna slänten brevid stupet, och stupet är egentligen inte en hög avsats med hård mark hundra meter ner där man kraschar utan något annat. Fast jag vet inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback