parken vah

jao, jag hänge dem frits (som borde stavas fritz, om han hade haft ordentliga (tyska) föräldrar) i parken idag.
Vi drack öl och hade det väldigt trevligt. Han ringde när jag precis hade kommit hem från jobbet och skulle städa så det hade ju knappast kunnat komma mer lägligt så att säga.

Iaf. Parken är man ju numera för gammal för, det har man ju fått mig att föatå. Men det gör inte att det är mindre trefligt för det. Det är ju nåt visst mer parkfylla vah. Man sittere och pimplar och kisar in i solen och sen måste man kissa noch det är så man märker att man blivit på kanelen och så vidare.
Och så minns man med nödvändighet alla andra gånger man ställt sig upp för att gå till toan och bara wooohh. Ha ha
Mina första fyllor var såklart i parken, det var där man hängde innan man fick komma in nånstans osv.
Fint med nostalgifylollor. Eller egentligen är det löjligt att förneka hur fint det är att dricka öl på gräset med kidsen i solskenet. Jag fattar inte varför det skall vara så viktigt att bli vuxen.

konsthall

angående den aktuella uställningen på Lunds Konsthall,  50 års jubileumsutställnning.
Dom flesta verkar nöjda, på vernissagen plockade "donatorerna" (de som lånat ut verk) i drufvorna och drack "bubbel" (som dom myste fram ur mustascherna) och talade om "konst" och "konstnärer". Samtliga av de inbjudna gästerna var över 50 år, de flesta över 60.
Dricka kan dom också, framemot niotiden började de förlora den lilla rest hämningar som äldre personer med för mycket pengar har att börja med. De slängde matrester bland faten i buffén och stjälpte i sig gratisdrickat som om det vore mjölk.
De klagade på både det ena och det andra och skröt om "sina" verk.
Men det var festligt och, som sagt, folk verkar nöjda. Förutom tanterna som klagar på "rövbilderna" som hänger på väggen mitt emot ingången, dom tycker att de är osmakliga. Men barbro bäckström, som ju ocks gjort rumpor, fast i ståltrådsrelief, henne gillar dom.
Jag gillar rumpbilderna, jag tycker om kissochbajshumor och jag tycker hemskt mycket om sjuttiotalet och deras skojprovokationer. Det ska vara enkelt. Korta meningar. Som den nya poesinsom kom dånångång som inte bryddesig om kommatering eller gängse sk  rii v  re gl er u ta n ba ra gj oor rde so m d o m vil le. Ja, ni fattar.