linneo

jag har förstått det som att folk skriver profiler i detta bloggens universum. Dom profilerar sig däri.
Min profil är sicksackig, jag har en stor näsa som sedd framifrån är aningen sned eller snarare månformad. Som ) ungefär

jag kör mina-vänner-stylee:
mitt stjärntecken: skytt (det står i mitt horoskop att jag gillar sport väldigt mycket)
mina idoler: jag tycker om negrer som muscicerar eller hur det stavas. Whitney Hustom och Ray Charles och Screaming Jay Hawkins. Och så gillar jag vita som gör det också som Nick Cave (fast han är från australien) och Cat Power och Pet Shop Boys.
jag vill bli när jag blir stor: byggnadsantikvarie
mina hobbys: krukväxter och att samla på jordglobar

vad är det mer?
jag är odräglig tycker vissa, men jag har ändå några kompisar. Jag kan prata tyska, svenska, engelska oc lite franska. Jag tycker inte om italienare.
Jag gillar godis och kakor. Vill man bli min vän för alltid behöver man bara ge mig en kanelbulle, och det är helt sant.
Jag tycker om städtanter, jag samlar på alla sorters tanter, jag skall skriva en hyllning till dem en dag.
Jag bor med min man i ett us som är byggt på 1930-talet. Då var inte min mamma född. Utanför huset växer det träd som bara blir 100 år gamla innan dom dör. Jag vet inte när dom planterades, men mamma föddes år 1954.
Jag är skinhead, jag har inget hår på huvudet. Vissa tror att jag är läbba, andra tror att jag är nazist och vissa att jag har cancer.
Jag vet inte om jag har cancer, men dock att inget av de två övriga stämmer in på mig.
Jag har väldigt många fördomar.
Min favoritrecensent heter Fredrik Strage
Mina favoritförfattare heter Sara Lidman och Sture Dahlström
När jag blir stor vill jag bo på landet och odla jorden

Hej.
idag är det den sista augusti och jag tänkte göra en otroligt vuxen grej: klaga på hantverkare. Eller nej, egentligen inte, för jag gillar honom (han har fyllt i sin mustasch med kolpenna och håller på att tappa håret på sidorna av huvet, inte på toppen) ocg framför allt att han är här och stånkar i vardagsrummet. Jag har försökt korrumpera honom och få över honom på min sida i fråga om hur mycket jag ska behöva punga ut till hyresvärden, gett honom kaffe och bjudit honom på mat (han har iofs tackat nej till allt). Han lyssnar på p4, enda nackdelen.

Jag vet inte ens hur man fixar avstånd mellan raderna på den här sidan. Allt blir en enda svårläst klump och de retoriskt så viktiga pauserna uteblir helt.

Smålands igårkväll var trefligt, trots de omgjorda väggarna, allt var lagom och jag förlorade bara 10 kronor på pokern. Jag är hungrig nu. Skola imorgon, och hälsa på pappa. Jag är varken nervös eller ledsen eller förväntansfull. Det är som det är och som det varit länge nu, det blir antagligen inte bättre men kanske inte sämre heller, man får hoppas, framförallt på att det är ok för honom. Jag ska få pengar, oavsett ur lite han har ser han alltid till att ge oss något varje månad, det slutar han aldrig med. Jag brukar spara dom i en särskild burk som jag tar av när jag handlar mat till honom sen. Så mycket kärlek i världen, och så lite den ibland kan åstakomma. Nej, jag ljuger. Hejdå


just det; jag glömde ju nästan de stående inslagen
här kommer dom

böcker: jag har börjat på en ny okänd bok som jag valde för att utsidan var snygg. Övrig läsning idag har betsått av bildtexterna till konstiga bilder i tidningen vice som jag fick på esposito idag när jag var och handlade byxor med max. Man fick ett par väldigt snygga gröna trosor (eller bruna kalsonger) med tidningen. Bildtexterna var ofantligt dryg-coola och rätt roliga. Elitistiska, men vafan.

musik: mest den där söta låten av emmy lou harris som är med i brokeback mountain. Nu gotan project, för jag tyckte en jingel i p1 lät som något ur en låt med dom. Stämningsmusik. Ackompanjerar just nu LYCKAN. Det är ett stort ord, men det stämmer icke desto mindre.

status: som sagt, världen är vacker trots allt som är svårt och jag lever och det är bra och allt jag behöver.

mat: max var här och åt med oss innan. Jag har precis bakat majorer med korinter i. Korinter är små russin som är lite hårdare än russin. jag vet fortfarande inte om det är en annan sorts druvor dom är gjorda av eller om dom blir så pga något i torkningsprocessen. Världen är full av såna olösta mysterier.
Hur gör man makaroner?
Var ligger alla nudelfabriker i indonesien (jag såg inte en enda, och jag letade)?
Är dimma/morgondis moln som helt enkelt är nära marken?
osv. Ge mig gärna svar, eller fler frågor, det är lika roligt.

jag tänkte aktivera den här bloggen igen. Jag skriver ändå i helgon.net-dagboken ofta nog och detta känns som ett bättre forum. Inte lika extremt töntigt som att vara 23 vårar och skriva helgondagbok. Jag tänkte anamma en slags struktur, det är snott och fjortis-ish men jag gillar det. Det rör sig om ett par (likadana varje gång?) Jag skriver den 29 Augusti 2006. I nådens år 2006 skulle jag har skrivit om jag vore han, men det är jag inte. Jag har förberett mig idag, så som en äkta och riktig kvinna skall, på sin man. Jag har köpt kläder, klippt mig, städat lägenheten och använt deodorant. Han kommer med tåget klockan 17.39 och jag ser fram emot det. Jag har alltid tyckt om att möta folk vid stationen, det gör att deras resa lisom smittar av sig på en själv. För att återgå till det som eventuellt skulle kunna bli ett stående inslag, i bästa Bridget Jones (eller valfri kvinnoroman filmatiserad med hugh i den manliga huvudrollen)-stil ett uppräknande av olika intag under dagen. Det enda jag kan komma på är Lästa böcker: Mat: (inte som anorexia-bloggarna utan snarare koks-tina) Musik: Osv. det låter så tråkigt? Aja, vi får se. Hursomhelst; böcker: läste nämligen ut Per Nilssons Lilla livet Lilla döden idag. Jag valde den eftersom jag gillade titeln (hoppades på snusk) och för att första meningen i baksidestexten löd: "jag önskar att jag var en neger." -klockrent, det var ju som om den talade till mig. Boken visade sig vara något helt helt annorlunda, liknelsen med Auster var inte helt missvisande, Auster på svenska för tonåringar typ. fast med kärlek till huvudpersonen. Och författare som älskar när de skriver kan aldrig misslyckas helt. (kom att tänka på ett citat jag hörde på radio: "historier kan aldrig vara falska" det var ju elt sant, slog det mig. Löjligt men sannare än mycket man hör i kulturprogrammen i P1. Häromdagen blev jag så arg så att jag var tvungen att stänga av radion efter att ha stått och vrålat åt pratarna i en stund. Funderar fortfarande på att skickka ett ustskällnings-mail till dom, har bara glömt vad programmet hette. Tvi det här får räcka för idag. hejdå