nummer två

Hej.
idag är det den sista augusti och jag tänkte göra en otroligt vuxen grej: klaga på hantverkare. Eller nej, egentligen inte, för jag gillar honom (han har fyllt i sin mustasch med kolpenna och håller på att tappa håret på sidorna av huvet, inte på toppen) ocg framför allt att han är här och stånkar i vardagsrummet. Jag har försökt korrumpera honom och få över honom på min sida i fråga om hur mycket jag ska behöva punga ut till hyresvärden, gett honom kaffe och bjudit honom på mat (han har iofs tackat nej till allt). Han lyssnar på p4, enda nackdelen.

Jag vet inte ens hur man fixar avstånd mellan raderna på den här sidan. Allt blir en enda svårläst klump och de retoriskt så viktiga pauserna uteblir helt.

Smålands igårkväll var trefligt, trots de omgjorda väggarna, allt var lagom och jag förlorade bara 10 kronor på pokern. Jag är hungrig nu. Skola imorgon, och hälsa på pappa. Jag är varken nervös eller ledsen eller förväntansfull. Det är som det är och som det varit länge nu, det blir antagligen inte bättre men kanske inte sämre heller, man får hoppas, framförallt på att det är ok för honom. Jag ska få pengar, oavsett ur lite han har ser han alltid till att ge oss något varje månad, det slutar han aldrig med. Jag brukar spara dom i en särskild burk som jag tar av när jag handlar mat till honom sen. Så mycket kärlek i världen, och så lite den ibland kan åstakomma. Nej, jag ljuger. Hejdå


just det; jag glömde ju nästan de stående inslagen
här kommer dom

böcker: jag har börjat på en ny okänd bok som jag valde för att utsidan var snygg. Övrig läsning idag har betsått av bildtexterna till konstiga bilder i tidningen vice som jag fick på esposito idag när jag var och handlade byxor med max. Man fick ett par väldigt snygga gröna trosor (eller bruna kalsonger) med tidningen. Bildtexterna var ofantligt dryg-coola och rätt roliga. Elitistiska, men vafan.

musik: mest den där söta låten av emmy lou harris som är med i brokeback mountain. Nu gotan project, för jag tyckte en jingel i p1 lät som något ur en låt med dom. Stämningsmusik. Ackompanjerar just nu LYCKAN. Det är ett stort ord, men det stämmer icke desto mindre.

status: som sagt, världen är vacker trots allt som är svårt och jag lever och det är bra och allt jag behöver.

mat: max var här och åt med oss innan. Jag har precis bakat majorer med korinter i. Korinter är små russin som är lite hårdare än russin. jag vet fortfarande inte om det är en annan sorts druvor dom är gjorda av eller om dom blir så pga något i torkningsprocessen. Världen är full av såna olösta mysterier.
Hur gör man makaroner?
Var ligger alla nudelfabriker i indonesien (jag såg inte en enda, och jag letade)?
Är dimma/morgondis moln som helt enkelt är nära marken?
osv. Ge mig gärna svar, eller fler frågor, det är lika roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback